.

Idag gick jag upp tidigare än vanligt för en gångs skull! 10.30 stog det på mobilen när jag kollade på den efter att ha öppnat ögonen. Det är nog bra om jag börjar rätta till mina sovvanor nu eftersom jag börjar jobba 8.00 på måndag. Men dom senaste nätterna har jag inte fått somna ordentlig förrän just 8.00. Då går Bobby upp och drar till skolan. Vilket betyder att jag äntligen får slippa hans snarkningar som håller mig vaken hela nätterna. Jag har levt med en pappa som snarkar så att huset skakar, när han ligger på rygg, men bad man honom lägga sig åt sidan så slutade han oftast. Men det funkar INTE på Bobby! Han snarkar hur han än ligger. Jag har till och med köpt "Breath Right", sånna där snarkplåster som ska vidga andningsvägarna och hjälpa andningen och blaa blaaa... BULLSHIT!! Han snarkar fan högre med plåster på! Det står i och för sig att dom har bäst effekt efter sex nätter i följd. Jag tror vi var inne på den tredje i natt, so time will tell! Men tiden kan väl jalla lite! I natt gick det så långt att jag slängde ut honom ur sovrummet. Han låg alltså på soffan och jag i sängen, med stängd dörr och musik i öronen. Gissa om jag inte hör honom ändå?! Och det värsta är att när jag puttar på honom och säger: "Du snarkar." Så svarar han med: "Det gör jag inte alls, jag har varit vaken hela tiden!" Aha okej, så du tror att jag vaknar, puttar på dig och säger att du snarkar var tredje minut bara för att jag tycker att det är sååå jävla skoj!? Nej, faktiskt inte... det jag skulle tycka var skojigast i just den stunden är att få somna in utan att rycka till och bli väckt av ett snarkljud! JA, jag har aggressioner! Man blir lite av en surfi**a när man inte får sova om nätterna.
Det var många gånger jag kom ut vardagsrummet när jag var liten och såg att pappa sov i soffan för att han hade snarkar sönder min mammas öron. Jag kommer ihåg att jag tyckte lite synd om honom att han inte fick sova i sin egen säng och att mamma var taskig som inte ville sova med pappa. Men nu förstår jag henne till 100%. Ut med dom, dom där jävla snarkande sömnförstörarna!

Har haft en väääldigt händelselös dag så jag pillade lite på bloggen och så fick den en liten make-over :) Do u like?
För en gångs skull så var jag duktig och gick upp rätt så tidigt faktiskt. Vilket resulterade i att jag höll på att somna på infomötet på arbetsförmedlingen. Istället för att lyssna på vad som sas så var jag tvungen att koncentrera mig på att byta ställning i stolen var och annan minut för att hålla ögonen öppna och inte somna.
Efter det har jag bara lallat som vanligt. Lagat lite misslyckad middag och glott på tv. Inte mycket till liv! I vanliga fall hade det blivit lite roligare runt 6-tiden för då brukar nämligen min kära komma hem. Men inte idag. Idag har han haft match och efter den hoppade hela laget på bussen som just nu tar dom upp till Sundsvall. Där har dom match och därefter bär det av till Umeå där dom har ytterligare en match att spela. Så han kommer inte hem igen förrän på måndag. Men syrran kommer på lördag så då har vi ju lägenheten för oss själva. Det ska bli kul att få visa henne hur jag bor! Och i skrivande stund får jag reda på att det börjar bli klart inför vecka 49. Då ska mina kära Gina-flickor besöka mig :D Äntligen får jag se dom igen!


Gina-packet, världens bästa!

Jag var ju hemma hos pappsen i söndags. Som vanligt så fastnade jag framför datan och iTunes där han har typ 70,000 låtar eller nåt. Varje gång jag är där så fyller jag min iPod med musik. Jag var ju hos miss Nicole kvällen innan där jag blev påmind om en kär gammal goding (se nedan). Jag var ju tvungen att leta igenom pappas bibliotek för den låten skriker barndom. Det är en av alla dom låtar som får mig att tänka tillbaka på vårt gamla vardagsrum där musiken alltid spelades på högsta volym, där pappa spenderade större delen av sin vakna tid diggandes vid skivhyllan där han alltid hade nåt och pilla med. Det var tider det! No problems, inte för mig i alla fall. Bara musik och lycka!



Charles & Eddie - Would I Lie To You

Nu ligger jag äntligen i min underbara säng. Även fast jag har en 190 cm säng för mig själv i natt så ligger jag på "min sida". WHY? Egentligen borde jag ta tillfället i akt och lägga mig över hela sängen. Äh whatever! Jag ska vara glad att jag ens ligger här för det har varit ett halvt helvete att ta sig hit! Dagen var lugn ända fram till 14.30-tiden. Jag skulle ta ett tåg som gick 16.15 från centralen (Sthlm) men innan dess skulle jag ta en fika med mamma. Jag är en punktlig människa. Det är inte ofta jag kommer försent. Men av nån konstig anledning så lyckas jag alltid komma försent när det är min mamma jag ska möta. Så idag bestämde jag mig för att "den här gången ska jag fanimej vara där i tid!". Mm... och gissa hur det gick med det? Det gick inte alls. Anledningen? Jo, anledningen heter packning. En grej som jag är så ogrym på så det finns inte! Jag hade till att börja med min vanliga "får-plats-med-hela-mitt-liv-varje-dag-väska" som ger mig ryggproblem, en typ träningsväska som var väldigt tungt packat och en rullväska storlek XXXXL. Jag försökte vara smart och la träningsväskan på rullväskan. Ni vet sådär så att träningsväskans handtag sitter runt rullväskans handtag. Efter varje trottoarkant flög träningsväskan åt sidan så den släpade i marken. Så det fick jag justera fyrtiosjutton gånger innan jag var framme vid tunnelbanan och fick se att hissen var "felanmäld" just idag. Jag fick alltså bära allt nerför trapporna. Väl på tunnelbanan gick allt finfint och jag kom tillslut fram till T-centralen och min som vanligt väntande mamma.

Förut har jag alltid tagit bussen till Kalmar men nu har jag hittat nåt bättre. Tåg. Mindre svettigt och mer utrymme än bussen men hundralappen dyrare. Men det betalar mer än gärna för att slippa den där bussen där jag alltid lyckas hamna bredvid nån illaluktande tjockis som tar upp halva mitt säte.
Dom gångerna jag har tagit tåget har allt gått så smidit. Förutom idag. Första biten mellan Stockholm och Alvesta var som vanligt mycket smidig. Jag hade till och med lyxen att ingen satt bredvid mig :) Love it when that happens! (Jag vet jag är en folkskygg, torr svennebanan som helst av allt vill ha en halv tunnelbanevagn för sig själv!) Men sen efter bytet i Alvesta fick jag veta att det tydligen hade blåst lite så det låg träd över spåret mellan Växjö och Kalmar. Vilket resulterade i att jag fick sitta på en svettig, fullpackad ersättningsbuss ändå! Och det bästa av allt var ju att jag självklart fick en stinky bredvid mig... igen!

Nu är jag hungrig och trött. Undra om jag orkar ta mig upp för en skål med havrefras och mjölk? Hmm... det tål att tänkas på. Och Natalia! För att svara på din fråga så har jag personligen svårt att tänka mig att man kan bli av med en fobi eller rädsla bara av att prata med någon. Men för det så skadar det ju inte att testa!

Efter många klagomål om att jag aldrig skriver så måste jag väl uppdatera.
Det har hänt lite grejer sen sist... Jag har sagt upp mig och slutat på Gina, tagit mitt pick och pack och dragit ner till Småland. Närmare bestämt Kalmar. Nu har jag bott här i en vecka och jag vet inte riktigt hur det känns än faktiskt. Det har inte riktigt sjunkit in att jag faktiskt bor här nu. Det känns som ett av dom alla besök jag har gjort här under dom senaste två åren. Men lägeheten är jättefin och ett stort plus är att vi har our very own tvättmaskin och torktumlare i badrummet. Det är lyx det! Från att leva med en liten vrå som toa/dusch (och då pratar vi sthlms-dusch, den varianten där man praktiskt taget står på toaletten och duschar med en slang från handfatet) till ett stort badrum! Visserligen inget badkar, men utrymme! I love it! En annan sak som är rätt skönt också är att jag numera har ett sovrum som jag kan stänga in mig i. Då slipper jag att sängkläderna stinker matos efter matlagningen. Med andra ord kommer jag trivas här när jag väl har kommit igång med allt!
Jobb söker jag. Har faktiskt varit på intervju idag! Jag ska få svar nästa vecka så vi får hålla tummarna tills dess! Jag har kollat upp en kurs på Medborgarskolan i mönterkonstruktion som jag ska gå. Men den börjar inte förrän i januari nån gång. Men då har jag nåt att se fram emot iaf :) Dansen ska jag försöka ta upp igen. Jag har kollat runt efter ställen och det ser lovande ut ska jag säga! Det ska bli så skönt att få dansa igen! Världens roligaste och bästa träning!


Och nu till helgen agenda. Ikväll flyger jag hem till Stockholm. Den största anledningen till att jag åker tillbaka redan efter en vecka är för att Carro medverkar i en dansshow, "No Limits", på Balettakademien. Det kommer bli grymt! Det är Stockholms dans-elit som sätter upp en show tillsammans. U should come! Den går både på lördag och söndag.

"Ett dansevent utan gränser med bland annat
framträdande utförda av Ragdollz, Babydollz,
diAmbra, Tefnut, Urban Angels."
Står det på http://scenstudio4.se Där du också kan hitta nummer till bokning av biljett!

Utöver det så ska jag hinna med en sväng förbi Gina och mina älskade f.d. kollegor, träffa min nyfunne vän Nicole och "dricka sig lite och dansa sig lite" som hon uttrycker det :) Och sist men inte minst måste jag ju träffa pappsen på söndag då det är fars dag! Sen på måndag bär det ner till mitt nya hem och min kära pojkvän igen. På tal om pojkvän... han har precis fått PS3 så det skulle inte förvåna mig om jag hittar honom sittandes i soffan framför tv:n när jag kommer hem. Och det skulle inte heller förväna mig om han har suttit i just den positionen hela helgen. Äh, lika bra att han passar på när jag är borta!

Oh, förresten! Nu har min älskade vän Natalia skaffat blogg också. Njut av den http://ladrona.blogg.se ;)
See ya!