.

Stress, stress, stress! Jag har inget att göra men jag är ändå stressad. Så stressad att jag inte ens fixade att vika ihop en IKEA-påse. Hjärndöd? But why?! Kanske för att jag drar på lördag? Kanske för att jag möjligtvis har glömt packa nåt? Kanske för att jag ska lämna min lägenhet i tre veckor? Vad vet jag? Ja, det existerar en del frågetecken just nu. Men dom kan jag grubbla på när jag är tillbaka i drepessionens land. Det vill säga om tre veckor. Nu är det leva i nuet som gäller!

Looogna sig! Jag har satt mig i sängen med lite thé och försöker varva ner. Jag stressar upp mig över allt som ska göras. Nej, jag har inte kommit vad det är som ska göras än. Men det körigt på kontoret ändå. Jag måste ta och varva ner när det kommer till allt. Sluta tänka sönder och överanalysera grejs. Vad saken än gäller tänker jag alltid OM? HUR? TÄNK OM? Istället för att bara let it flow som man säger. R.E.L.A.X! Det är vad jag behöver. Inte konstigt att herr Magkatarr är den "vännen" jag (tvingas) umgås med flitigast. Därför kommer resan väldigt lägligt. Ett chill-pill som håller i hela tre veckor. 3 dagar kvar...

Trött som ett as är jag. Lagom till läggdags för en gångs skull! Jobbade extra idag och gör det även på fredag så ingen ledig dag har jag innan jag drar. Lite stress med allt som jag göras. Allt det där som jag inte riktigt vet vad det är jag ska göra. Jag vet bara att jag har massor med saker att kirra innan jag drar, men jag vet inte vad. Knivigt! Idag sydde jag och grejade lite i alla fall. Det var en del plagg som ska med som behövde lite make over.

Jag gillar verkligen att jag hör min grannes snarkningar genom väggen. Väldigt rogivande nu såhär när man ska gå och lägga sig. Tacka vet jag min iPod!

Kolla varifrån!

Syrran tröttnade på kaoset i min besticklåda så det hängde en present på handtaget när jag kom hem. Ordning och reda here I come!

Kolla varifrån!

Det är alltid trevligt när man hittar maskar i fönstret!

Hemma igen efter en middag och häng hos Nikkan. Har haft nån konstig huvudvärk hela dagen. Den vill inte släppa trots två Alvedon. Kan kanske va för alla tankar som snurrar i skallen. Vad händer nu? Vad händer i framtiden? Tänk om..? Hur kommer det här gå? Kommer saker och ting lösa sig och bli det där fina som det en gång var? Jag vet ingenting. Jag kommer i sinom tid att få svar på alla frågor. Så jag blir ju inte ett dugg klokare av att spekulera nu. Men jag  har inget tålamod när det kommer till sånt här. Jag vill veta nu nu NU! Jag vill att NU ska va den dagen vi pratar om! Ge mig!

Hemmet skiner av renhet. Vilken harmoni. Första tavlan är färdigmålad. Ett stressmoment ur världen. Nu är det bara femhundratrettionio kvar. Det första jag kanske ska ta tag i är min hunger.

Shit. Den här veckan har har verkligen inte varit min vecka. Jag har pinat mig igenom den. Av många olika orsaker så har jag bara velat dra täcket över huvet och skita i allt. Vad enkelt allt skulle va om man bara kunde sova. Leva i drömmarnas land. Men den bittra sanningen är att man tyvärr inte slipper undan verkligeheten. Men i tre veckor kan man väl i alla fall försöka, unna sig. Från och med lördag försöker jag. HAAAA!

Söndag igen då. Hur ska den spenderas? Betalning av räkningar, städning och diskning. Skoj. Men det är okej för jag har haft en bra helg som väger upp det tråkiga. Jag är lugn i själen efter den här helgen och det var ett tag sen jag fick känna så. Men ingen vila, ingen ro. Imorrn börjar stressen inför resan. Tvättstugan är bokad, jag måste ta upp resväskan från källaren, växla pengar... och ja, listan kan göras lång. Jag jobbar varje dag så jag måste lägga lite pussel ikväll för att få allt att funka.

Ibland sätts det lite guldkant på vardagen. Idag har varit en sån dag. Eller inte hela kanske. Med guldkanten väger upp ordentligt gentemot det tråkiga. Jag stog på jobbet som vanligt och plockade, larmade, och galgade när jag plötsligt fick ett sms med ett erbjudande om en liten afterwork. En regnig torsdagskväll som denna. Kan man tacka nej? Nej! Kvällen slutade på Reisen (vilket var en first för mig) med några glas vin i blodet. Som sagt så lovar jag mig själv varje dag att jag ska gå och lägga mig tidigt om kvällarna. Denna morgon var inget undantag. Men nu sitter jag här. Jag kommer få knappt sex timmars sömn och det rör mig inte i ryggen. Det var det värt! Nu har jag nånting att leva på fram till på lördag. Spontant är roligast! Jag hade gärna velat fortsätta men mitt förnuft stoppade mig. Go natt folket!

Sorry dudes! Jag har inte ens öppnat datorn på typ två dygn. Istället har jag... levt mitt asbajsroliga liv. Det vill säga:
Bli väckt 09.11 (började 09.00)
Springa till jobbet.
Lukta äckel i munnen för jag inte hann borsta tänderna.
Lukta svett efter löpningen till tuben + att jag inte hann ta deo.
Plocka, larma, galga.
Plocka, larma, galga.
Plocka, larma, galga.
Ta emot varor.
Plocka, larma, galga.
Packa upp.
Plocka, larma, galga.
Plocka, larma, galga... 

Tillslut är klockan 18.00. Dags för mig att gå hem.
Kommer hem.
Har ett väldigt givande samtal. (NEJ!)
Lagar en ljuvlig middag gjord på äkta frysta köttbullar och spagetti.

Trots mina dagliga löften om "ikväll SKA jag gå och lägga mig TIDIGT!" så lyckas jag alltid hitta nåt som är viktigare än att sova om kvällarna. Idag var det måla, duscha och brun-utan-sol som var viktigt. Mycket viktigt!

Nu börjar stressen komma... Vi åker om f*cking 12 dagar och det är en hel del jag vill och måste hinna med innan dess! Måla (två tavlor), klippa mig, ta vaxnings-oskulden (AJ!), packa, plocka bort onödig packning, packa om... the list goes on! Jag måste typ göra en lista för annars snurrar allt runt i huvet utan någon som helst struktur. Okej, nr. 1 GÖRA EN PRIO-LISTA PÅ ALLT SOM SKA GÖRAS!

Jag tvingar mig upp varje morgon när jag är ledig. Även fast jag ligger typ i koma och behöver ett års sömn. För att inte sova bort hela dagen. Men vad gör det egentligen? När man vaknar upp i det här regniga, kalla, deprimerande landet. Jag skulle lika gärna kunna sova bort alla lediga dagar. För dom ger mig inget vettigt. Inget har jag som håller mig kvar här. Det är så sjukt att jag stannar kvar egentligen. Jag vet att jag vill bort. Så varför inte bara dra? Fegheten. Det är den som förstör allt. Och alla "tänk om...". Jag har alltid varit så rädd för att misslyckas så jag skiter hellre i att testa än att göra fel. Vilket är knäppt för man lär sig ju av sina misstag. Så jag går hellre här i min tråkiga vardag som inte ger mig nånting istället för att våga testa och kanske lära sig nåt på vägen. Är jag dum eller är jag dum?

Grattis på 24-årsdagen min fina!

Fan. Det kommer bli en jobbig natt. Jag har packat ihop grejerna och flyttat tillbaka till sängen. Det är fett jobbigt att somna där. Ingen tv. Jag får ligga där, rulla tummarna och titta upp i taket. Som jag inte ens ser för att det är så mörkt. Skoj.

Mr. Kaktus har nu fått sin törst släckt. Han började bli lite torr och brun. Jag är ju inte direkt en kaktus-kännare men han ser lite piggare ut nu. Tur det. Inte vill man göra sig skyldig till vållande till död. 

Det enda som är lite tråkigt med att jag drar iväg snart är att jag missar årets "No Limits"-show. Babydollz, med mina fina Carro, Cicci och Camme i spetsen, är en av alla grupper dom deltar. Förra året åkte jag upp från Kalmar för att se showen. Och jag åkte inte hem besviken kan jag säga! Årets show kommer bli snäppet bättre och det känns ju lite jobbigt! Bajs. Jag får tröst-titta på klippet från förra året (kolla här) och vänta ivrigt på videon från den kommande showen!

Idag upphittades en blodig mensbinda i en provhytt på jobbet. Nice jobbat folket!

Nu har jag ätit. Humöret är lite högre upp på bra-o-metern. Jag har vispat ihop lite chokladpudding till mig själv. Det var det enda gotte-liknande jag hittade hemma. Jag lär nog svepa den för jag är fortfarande hungrig. Det är nog Mr. Magkatarr som spökar. På tal om Mr... Herr Kaktus har inte fått dricka än. Oops!

Gud läste mina tankar. Ut med Idol-Camilla-Kicki Danielsson-käck-äckel. Tack!
Annars då? Jo, så här ligger det till. Jag börjar jobba kl. 08.00 imorgon bitti. Det vill säga om sju timmar och fyra minuter. Vilket betyder att jag ska bums i säng. På momangen.. Pronto! Tjo!

Jag vaknade 12.40. Eller vaknade till, öppnade trött ena ögat och kollade på klockan och tvingade mig själv att gå upp. Det osar tonåring (se bild) om mig idag. Usch, det luktar inge gott. Jag ska duscha av mig stanken snarast! Jag och soffan är mer kära än någonsin. Jag har sovit hos honom i snart en vecka. Jag vill inte tillbaka till sängen. Det är mycket mysigare i soffan. Men man ska väl försöka ta en andningspaus så man inte kväver varandra. Och det vill vi ju inte.
Kanske ikväll? Eller... kanske inte. 

Aa fan... nu är jag hemma. Det blev, som alltid, långdraget häng hos Nicole. Vi möttes upp i Solna efter jobbet. Gick förbi ICA. Nicole sprang kors och tvärs mellan pastahyllor och grönsaksdiskar och jag agerade hennes förvirrade svans. Som ett barn som hänger efter sin mamma i matbutiken var jag. "Du kan ta en cola så går jag och hämtar grädden", blev jag beordrad. Det fortsatte när vi kom hem. Nicole ställde fram datorn på matbordet och trixade. "Sätt dig och kolla på Vänner medans jag lagar mat." Ja, jag är ett barn. Och jag trivs med det.

Så här glad är jag nu. Med både dubbelhaka och asiat-ögon. Det skedde något underbart alldeles nyss. Jag har sittit och pillat med min iPod. Avinstallerat och installerat iTunes. Typ tre gånger om. Men nu, mina vänner.. NU funkar allt som det ska. Och jag är så glad! Nu ska jag aldrig mer ta det förgivet. Jag ska pilla med min musik in på småtimmarna baaaara för att jag uppskattar den så mycket!

Asså ursäkta, men jag är fett grym. Jag har lyckats igen! Middagen smakar splendido. Fem av fem toasters. Jag börjar komma igång med matlagningen nu. Hej då lunch och middag ute! Hej då pengaslösande! Hej hemlagade mat! Hej alla pengar som ligger kvar på kontot! Nu kanske det blir lite roligare och mer speciellt när man väl käkar ute.

Jag sitter här och svettas. iTunes känner inte av min iPod när jag kopplar in den i datorn. Jag blir skitstressad! Ska jag vandra runt med alla gamla låtar som har typ femhundrafjorton spelningar i ryggsäcken. Nej tack! Inget illa om den musiken jag har men ibland behöver man nåt lite nyare. Nåt som fräschar upp spellistan liksom. Och hur ska jag lyckas pimpa upp min playlist om jag inte kan lägga in nya låtar för att bajsTunes inte vill va kompis med min iPod längre? Även fast jag måste sova ska jag i alla ladda ner nya iTunes och hoppas på bättre resultat. Men med 3-snigelfart-trådlöst-bredband så lär det tag ett tag. Hejdå vakna utvilad! Hej tre-timmars-sömn!

Trött. Mm, som vanligt. Jag kan aldrig få nog av vila nu för tiden verkar det som. Hur gärna jag än vill ligga kvar under täcket så måste jag ta mig upp och utåt. Jag ska förbi pops skola och köpa fika till göbbarna som tack för lånet av OH:n. Ååh, jag orkar verkligen inte va social och trevlig. Jag vill ba dumpa bullarna och gå. Får man göra så?

Ja, det blev god mat den här gången också. Mätt och belåten är jag nu och hemkommen med ännu en delikat matlåda. Man måste välja sina vänner rätt, vetni!

Alicia Keys                                  Sofia Holmgren

Jag ska lyda min mage och äta. Efter det måste jag rita upp Rosannas tavla. And then off to work. Fast inte till det gamla vanliga, utan till pops. Idag kommer vi gästas av både syster och Nicole, som ska agera kock. Fjuuh, då slipper jag svettas i köket för en gångs skull.

Tillbaka i soffan. Man kommer aldrig ifrån den. Det är oundvikligt. Så fort man kommer innanför dörren står den där i hörnet, fin och orange och lockar en in i fällan. När man väl är i fällan är man fast och kan inte ta sig nån annanstans. Men jag älskar den. Så skön och omhändertagande. Låter mig ligga där hur jag än mår, ser ut eller beter mig. En sann vän.

Jag tar igen alla förlorade sömn-timmar. Sakta men säkert. Just nu är min hjärna mos för att jag kanske har råkat sova lite för länge. Det är ju svårt att låta bli när man faktiskt kan. Vilket inte är så ofta. Resultatet blir soffliggande resten av dagen. Även fast det är välbehövligt så får man ju lite ångest av att bara ligga och inte göra nånting. Men det är ju trots allt söndag...




...och bara 20 dagar kvar.

Sophia Somajo                                  Lisa Nilsson

Jaaa, jag vet... Skrivkramp kallas det tillstånd jag är i just nu. Eller rättare sagt: INGET LIV! I alla fall inget liv att berätta om. Mina dagar består av att vakna efter ca. fem timmars sömn, brottas för att komma in i tunnelbanevagnen mitt i rusnings-ruschen, jobba åtta timmar, åka hem, laga mat + matlåda och sen bums i säng. Det är det jag hinner med. Om jag av nån konstig anledning skulle bli politiker eller nån sån där coolt cool människa som får bestämma så skulle jag införa fler timmar på dygnet.

Här får ni en liten dos av livsångest. Eller åldersnojja kan man kanske kalla det. Jag insåg igår, när jag stog och pratade med våran 18-åriga praktikant, att man fan är på väg att bli gammal. Vi 80-talister är nu officiellt föredettingar. Våra glansdagar är över. Nu är det nästa generatins tur. Dom är födda under det ljuva 90-talet. Dom har superkoll på Kissie, Dissie, Missy och allt vad dom heter. Jag vet bara att dom är blonda. Dom föddes typ med mobilen vid örat. Själv fick man sin första när man började högstadiet. Ja, listan kan göras lång... Hur som... Det är inte det att jag vill bli yngre. Jag är nöjd med min ålder. Men jag är van vid att va den yngsta. Den nykläckta myndiga. Nu är jag inte det längre. Jag har ju sett fram emot denna dag. Då jag äntligen slipper bli sedd som en snorunge som försöker verka stor. Men jag måste faktiskt säga att det känns lite sorgligt att va en has been..











(Ja, Marie, jag vet att du säkert har en driljon kommentarer!)

Kolla varifrån!

Gissa vart jag är om jag får så här god mat!

MÄTT var ordet. Jag har lagat kyckling-enchiladas. JA, jag är stolt! Jag har mms:at både mamma och pappa. Mr. Kaktus fick spendera natten i påsen ute i hallen. Nu har han infunnit sig på hyllan. Vi får se hur han trivs när han har bott in sig lite. 

Kolla varifrån!

Efter många års tjat så lyckades pappa tillslut få mig att ta med mig Mr. Kaktus hem. We go way back! Men verkligen inte som vänner. Vi får se om vi lyckas hålla sams den här gången. Annars finns det risk för mordförsök vol. 2!

Jag hade bestämt mig för att unna mig en pizza igårkväll. Men jag tänkte om och lagade mig en välförtjänt middag istället. Nu låter det som att jag bantar. But no. Jag ska ju som sagt spara in på alla onödiga utgifter som t.ex. äta ute när jag har massor av mat hemma. Skitvuxet och skittråkigt!

Ledig fram till 16.30. Då ska jag till pops. Tills dess ska jag bara dega.

...om denna man och hans musik. Som har spelats så många gånger
av både mor och far under mina barndoms-år.

Slut i rutan! Arbetsveckan är över och det tackar vi för. Har jobbat över och tagit extrapass. Det lär väl ge lite klirr i kassan i alla fall. Ska fortsätta i den banan tills jag stupar. För hjärtat slår några extra slag av glädje när man sen får löne-specen. Så det är det värt.

Jag har börjat packa lite halvt i huvudet nu. Det är ju bara 27 dagar kvar. Kollade upp vädret igår. Temperaturen ligger runt 30 grader. I november såg det ut att bli lite svalare. Och med svalare menar jag typ sisådär 28 grader. Vad jobbigt det kommer va att aldrig behöva ha på sig jacka. Eller hur?

Död. Död. Och åter död! Jag kör en repris på igårkväll och håller mig hemma ikväll igen. Lika bra det. Jag måste spara in på utgifterna innan resan till uuusaaaa. Min lycka är ju fullständig nu när dom visar "Den galne professorn" på 5:an... eller inte. Lördags-tv kan ju slängas långt bort. Tjo.

Been thinking about this all damn day - Mhm, du planerar va, din jävel!
And I can't wait to see your face - Vänta på att se minen när du ger första smällen, menar du?
My hands are dying to touch you - Ja, säkert. Men du vet att dina händer kan leda till "dying" va?
But I ain’t got the patience to wait - Nä, jag märker att du är ivrig.
And I think it’s time, that I,
lose control, lose control - Jaja, släpp spärren. Det slutar bara med samhällstjänst ändå. 
And in my mind,
I’m, sexual, sexual - Så du tänder på det också? 

Girl are you ready, - Om jag hajjar att jag ska min guard uppe? Eeh nja..
Are you ready for love? - Du har en twisted syn på kärlek, du.
Girl are you ready,
Are you ready for us? - Knytnävs-paret eller?
Girl are you ready,
Are you ready for love?
Girl are you ready,
To glow in the dark? - Så man ser skadorna även i mörkret?

It's ok to scream - Vad schysst, kompis!
And if you need too, take a second to breathe - Fan, du har kanske lite hjärta mitt i allt ändå?
Hey there it is,
I can feel your legs, trembling - Av strypgreppet, ja.
You feel the sweat dripping from my chest,
And then you’re like oh oh oh, Baby don’t stop - Jag tror du missförstog "STOP"! 
And I’ll be like no I wont, imma take you to the top





Missförstå mig rätt. Han är bra, han har talang och jag gillar låten. Men jag har fått väldigt svårt för honom efter misshandeln. På samma sätt som jag fick svårt för grandpa R. Kelly när han fick för sig att urinera ner en stackars liten tjej.

Humöret på topp. Verkligen. Inte. Jag lagade för mycket mat så nu sitter jag här som en uppblåst blåsfisk. Jag ville köpa nåt gott men orkade inte. Jag försöker intala mig själv: "Jag behöver ingen cola. Jag har ju apelsinjuice. Det är ju gott. Mmm!". Men på en fredag? Det vette fan...